Vad innebär Omnibus-paketet för rapportering enligt EU-taxonomin?

Rapporteringskraven begränsas till de största företagen

En av de mest anmärkningsvärda förändringarna är att gruppen av företag som omfattas av obligatorisk rapportering enligt taxonomin kraftigt minskas. Enligt de nya reglerna kommer endast de största företagen att behöva rapportera – specifikt de som:

• har fler än 1000 anställda, och
• har en årlig omsättning som överstiger 450 miljoner euro

Detta kommer att minska antalet rapporteringspliktiga företag med cirka 80 %.

Väsentlighetsgräns och förenklade mallar

Omnibus-reformerna minskar rapporteringskraven ytterligare genom att införa en väsentlighetsgräns på 10 %, vilket gör det möjligt för företag att utesluta icke-väsentliga aktiviteter från sin rapportering.

Rapporteringsmallarna förenklas också, och datakrav minskas med upp till 70 %. Målet är att göra rapporteringen mer fokuserad, mer praktisk och mindre resurskrävande.

Tillbaka till taxonomins ursprungliga syfte

Denna förändring är viktig eftersom den återför EU-taxonomin till dess ursprungliga syfte: att vägleda investeringar och affärsbeslut mot verkligt hållbara aktiviteter.

Avgörande är att dessa förändringar hjälper till att återställa taxonomins avsedda roll – inte bara som ett efterlevnadsverktyg, utan som ett praktiskt verktyg för att identifiera och utveckla hållbara affärsverksamheter.

I sin kärna erbjuder taxonomin en vetenskapsbaserad och konsekvent ram som gör det möjligt för:

• företag att bedöma och förbättra hållbarheten i sin verksamhet, och
• investerare att hitta verkligt gröna och ansvarsfulla investeringar.

Genom att förenkla de administrativa delarna av rapporteringen, uppmuntrar reformen företag att fokusera mer på verkliga miljöåtgärder – inte bara pappersarbete.

Finansiella institutioner kommer fortsatt driva hållbarhetskrav

Samtidigt har aktörer på finansmarknaden, som banker och kapitalförvaltare, fortsatt rapporteringsskyldigheter enligt EU-taxonomin genom andra regelverk, som förordningen om hållbarhetsrelaterad information (SFDR) och det gröna tillgångsförhållandet (Green Asset Ratio).

Därför kommer finansiärer även fortsättningsvis att kräva att företag visar huruvida deras verksamheter och investeringar är berättigade enligt, eller i linje med, EU-taxonomin – vilket säkerställer att hållbarhetsdata förblir en central del av relationen mellan företag och finansiärer framöver.

Eftersom företag är starkt beroende av dessa finansiärer för kapital och investeringar, kommer de behöva bli allt mer motiverade att fokusera på väsentliga och genuina åtgärder för att anpassa sin verksamhet till EU-taxonomin.

En ny fas för EU-taxonomin – hur bör företag förbereda sig?

Omnibus-reformen minskar inte EU-taxonomins relevans – tvärtom:

• Den stärker dess roll som ett strategiskt verktyg för att främja den gröna omställningen.
• Den frigör resurser så att företag kan fokusera på hållbarhet i praktiken.
• Och den höjer ribban för att anpassa affärsstrategier till långsiktiga miljömål.

Nu mer än någonsin behöver företag förstå var de befinner sig inom taxonomins ramverk – och hur de kan ta nästa steg på ett sätt som möter både regulatoriska krav och investerares förväntningar.