Vad händer om Omnibus-förslaget blir verklighet? Två scenarier för företag.

Hållbarhetsrapportering har utvecklats stadigt sedan den först introducerades. Under de senaste åren har mycket fokus legat på EU:s hållbarhetsdirektiv, vars syfte är att göra rapporteringen obligatorisk för ett stort antal företag. Målet har varit att möjliggöra jämförelser mellan företags hållbarhetsinsatser genom standardiserade rapporteringsramverk. När direktivet och de nya rapporteringsstandarderna (CSRD och ESRS) väl publicerades, satte företagen snabbt igång med förberedelserna – och experter i olika branscher utbildade sig till hållbarhetsspecialister.

"Men i februari kom ett överraskande förslag från EU-kommissionen – den så kallade Omnibus-initiativet – som syftar till att minska antalet företag som omfattas av rapporteringskraven och förenkla processen. Plötsligt föreslogs att många företag kan slippa obligatorisk hållbarhetsrapportering", förklarar hållbarhetsexpert Susanna Kiviniemi.

"I början av april bekräftades dessutom att ett uppskov på två år införs. Det innebär att företag som från början skulle rapportera på 2024 års data redan nästa år, nu får två års extra förberedelsetid."

Just nu råder stor osäkerhet bland många företag i Finland och inom EU. Vissa väljer att fortsätta enligt plan med CSRD- och ESRS-arbetet, medan andra har bromsat in sina initiativ.

Så – hur bör företag agera i det här läget? Och finns det åtgärder som är värda att genomföra oavsett EU:s slutgiltiga beslut?

Svaret växer fram genom två scenarier, baserade på en analys av Timo Kaisanlahti, expert på Finlands arbets- och näringsministerium.

Scenario 1: Förslaget förblir oförändrat

I det här scenariot förblir förslaget oförändrat.

Vad skulle detta innebära i praktiken?

Företag med 1 000 eller fler anställda skulle fortsätta utveckla sina rapporteringsrutiner. De har nu fått två extra år från EU för att förfina sitt hållbarhetsarbete. Samtidigt skulle de med viss osäkerhet invänta mer detaljerad information om hur ESRS-standarderna för hållbarhetsrapportering kommer att förenklas.

• Många företag i den här storlekskategorin har redan genomfört väsentlighetsanalyser och GAP-analyser. De har därför en god förståelse för vilken data och vilka processer som behöver utvecklas utifrån de nuvarande ESRS-standarderna.

• Om förslaget förblir oförändrat kommer centrala nyckeltal – såsom de som rör klimatförändringar och personaldata – sannolikt att ligga fast.

• Förslaget nämner att mindre relevanta datapunkter kan tas bort, att kvantitativ data ska prioriteras samt att gränsen mellan obligatoriska och frivilliga uppgifter ska tydliggöras.

Vilka åtgärder bör företag vidta?

Kiviniemi rekommenderar att företag tar fram en långsiktig plan och tydliggör sina hållbarhetsmål. Vad vill företaget uppnå inom hållbarhet? Hur ambitiös är tidsplanen för att publicera den första rapporten? Och hur ska utvecklingen av hållbarhetsrapporteringen drivas framåt?

"Målet kan vara att publicera den första hållbarhetsrapporten först när det blir lagkrav år 2027. Samtidigt finns det företag som väljer att hålla fast vid sin ursprungliga tidsplan. Den ambitionen kommer i så fall att styra tempot i utvecklingsarbetet", säger Kiviniemi.

För företag som planerar att börja rapportera enligt ESRS redan i år är det viktigt att fortsätta arbetet med tydliga datamätpunkter och rapporteringskrav under denna väntetid – innan Omnibus-paketet eventuellt fastställs och de nya ESRS-standarderna publiceras.

Även företag som skjuter upp sin första hållbarhetsrapport bör inte lägga allt arbete på is. År 2025 kan användas till att utveckla personalrelaterade nyckeltal, beräkna koldioxidavtryck, ta fram omställningsplaner och göra klimatrelaterade riskbedömningar.

Scenario 2: Rapporteringströskeln sänks ytterligare

Det andra scenariot skulle vara att Omnibus-förslaget går igenom, men att företagets storlek minskas.

I det nuvarande förslaget är rapporteringsplikten begränsad till stora företag med minst 1 000 anställda. Det har dock spekulerats i om tröskeln på 1 000 anställda kan sänkas ytterligare.

Vad skulle detta innebära i praktiken?

Företag med 500–1 000 anställda skulle fortfarande vara osäkra på om de slutligen kommer att omfattas av obligatoriska rapporteringskrav.

Många företag i den här storleken är osäkra på hur de ska gå vidare med sitt hållbarhetsarbete.

Vilka åtgärder bör företag vidta?

"Ett alternativ är att vänta på EU:s slutgiltiga beslut om tröskelvärden. Ett annat tillvägagångssätt är att börja rapportera enligt VSME-ramverket", föreslår Kiviniemi.

Kiviniemi påminner om att hållbarhetsrapportering fortfarande kommer att vara relevant för företag av denna storlek på grund av dess betydelse inom värdekedjan, även utan CSRD-krav.

"VSME erbjuder ett tydligt ramverk för rapportering. För företag som redan har genomfört väsentlighetsbedömningar kan detta arbete direkt stödja VSME-rapportering."

"Om det slutgiltiga beslutet sätter tröskeln vid exempelvis 500 anställda, skulle företagen fortfarande ha två år på sig att omvandla sina VSME-rapporter till ESRS-rapporter. VSME-rapportering gör det samtidigt möjligt för företagen att förbättra sina rutiner och processer för att hantera det mer komplexa ESRS-ramverket", sammanfattar Kiviniemi.

Företag som sannolikt kommer att falla utanför rapporteringskraven enligt det nya förslaget men som redan har genomfört väsentlighetsbedömningar kan fortsätta sin hållbarhetsresa med frivillig rapportering.

Varför fortsätta driva hållbarhetsarbetet framåt?

Att utveckla hållbarhetspraktiker inom företag kommer inte enbart att bero på obligatorisk hållbarhetsrapportering. Annan lagstiftning uppmuntrar starkt initiativ som övergång till grön energi och mer hållbar konsumtion. Olika EU-direktiv och regler styr företag mot större hållbarhet.

Viktiga regleringar inkluderar:

• Reglering om avskogning: Säkerställer att produkter som säljs inom EU inte bidrar till avskogning.
  
  
• Ecodesign-förordning: Kräver att företag rapporterar om osålda produkter och inför en digital produktpass för ökad transparens.
  
  
• Förpackningar och förpackningsavfall: Främjar hållbara och återvinningsbara förpackningar.
  
  
• Reglering om tvångsarbete: Förhindrar att produkter tillverkade med tvångsarbete säljs på EU-marknaden.
  
  
• Lönetransparensdirektiv: Säkerställer lika lön för lika arbete.
  
  
• Gröna påståenden-direktiv: Kräver att alla miljörelaterade påståenden stöds av verifierbara data.

Oavsett bransch kan företag ta proaktiva steg i hållbarhetsutvecklingen, kommunicera sina insatser offentligt eller tyst förbättra sina operationer.